söndag 7 juni 2009

Alla dessa pågående projekt

Jaha nu har jag hamnat i kreativitetens splittrade tillstånd vilket innebär att det ena projektet föder ett annat. Det bara kryllar i huvudet av saker jag vill göra och jag kan inte stoppa ivern som kommer över mig när ideerna kommer. Just nu pågår det väldigt många påbörjade inspirerande projekt. Ja de är verkligen påbörjade inte bara i tanken utan i verkligheten. Det är frustrerande att det inte finns tillräckligt med tid och ork. De senaste dagarna har följande dykt upp och belamrat mitt sybord, soffbordet, vävstolen och matbordet i vardagsrummet (det som jag mer eller mindre har annekterat som mitt arbetsbord):
  • ullprojektet = provväven i ull
  • Klänningen jag börjat sy, den vita i linne efter medeltidsmönstret som skulle vara som underklänning till min tunna vita klänning
  • Vit Kjol som jag ska sy; eftersom den vita linneklänningen inte funkar under den vita tunna får det bli vitt linne och kjol under, i stället. Deadline: tisdagkväll
  • Provstickningar till Pulsvärmare med pärlstickning
  • Kofta att sticka enligt mönstret "Tenniskläderna Sven och Cecilia" ur boken "Stickat och virkat. vintage på svenska"
  • Göra färdigt den orientaliska flätan på en matta som legat och väntat så länge
  • Högen med laga och fixa kläder som bara växer
och idag vill jag helst åka till Skärhamn och gå på Akvarellmuseet och titta på Elsa Beskows akvareller. Jag tror det skulle göra mig väldigt glad och ännu mer inspirerad! Jag blir nog aldrig mätt på att få vara i inspirerade miljöer så som jag tycker Skärhamn är. Men oj då - hur ska det då gå förresten, då ökar nog frustrationen ännu mer? Det är som en flykt att dansa in i denna virvlande snoa av inspirationskällor, lust, idéer och framför allt att sedan tänka ut lösningarna hur idéerna ska förverkligas. Att sedan orka genomföra dem kan vara ett stort motstånd och rejält ångestladdat. Det finns ju otaliga bloggar att ta sig runt mellan och titta på alla fantastiska ting som skapas. Ibland tänker jag att bloggvärlden är som en utställningshall och att mycket skapas för att presenteras här. Kanske även jag har hamnat i detta sammanhang som en sida av mig tycker är spännande och en annat ogillar. Det känns inte verkligt bara!