En resa för avsked.
den oåterkalleliga resan för avskedet av
Flyings skeppare,
Malmö hamns kapten,
envisa, kämpande, idoga
pappa
tårarna rinner redan.
detta det mest naturliga och det enda vi har gemensamt alla människor;
fattar inte att ingen lärt mig hur jag tar hand om det;
det gör ont när det brister
påväg över djupa vatten
För att känna hav och vind en sista gång
Att med släckta lanternor,
segla in i den sista natten
När livets dag har blivit skymning
och tillvaron för trång
Som en stjärna som vandrar över himlen
Är han påväg
på sin sista seglats
Sånt här är så svårt. Man kan inte lära sej ta hand om dessa känslor, förluster och sorger.
SvaraRaderaVarje förlust är unik och berör. Men svår.
Det är lättare att vara den andre, som seglar bort. Jag kom en liten bit på vägen vid stroken. Men det var inte dags för mej att lätta ankar. Men jag minns känslan av förhoppning, att få segla ut.
Det är alltid svårt att mista någon som man har kär, Men nu är du kvar här och får ge din kärlek till dina närmaste som är kvar i denna tid.
SvaraRaderaNi ses senare i ett annat liv.
Jag tänker på dej i denna svåra tid.
Kramen från Vävarfinken Mia
Tack
SvaraRadera