fredag 7 mars 2014

Mina vävgarner


Garnskåpet färdigbyggt under eftermiddagen
det kommer något litet trivsamt fram som sprider lite energi... så:

letat
staplat
travat om
staplat på nytt
fram och tillbaka
hittat kartongerna.

Garnkartongerna

insikten sipprar in hur betydelsefulla de är alla de vackra garnrullarna, kilometervis med vacker spännande tråd i bomull 16/2 och 24/2, lintow 6 och 8, lingarn 16, mattvarp 12/6 och cottolin 22/2.

En liten bit av vävateljé inhyst i sovrummet har fått ta plats idag
och det tycker jag är skönt.
------------------------------------------------------------------------------------- 7(100)

torsdag 6 mars 2014

där är det skönt att vara

inget fokus på vävning denna torsdag, men jag längtar mycket till trådarnas land...

------------------------------------------------------------------------------------- 6(100)


onsdag 5 mars 2014

Materialskåp behövs

För att överhuvudtaget komma fram till vävstolen är det nödvändigt att packa upp allt material.
Det vita skåpet med lila insida (ärvt från tonåringen) ska bli materialskåp men det har inte tillräckligt med hyllor:
Fram med sågen och olika hopsamlade gamla hyllplan som inte använts men fick åka med i flytten. Vävpallen är vips en snickarbänk, för visso något smal och låg men får duga. Mäta och sen såga såga såga. Stor hög med sågspån; ska inte dammsugas upp; sopa sopa sopa; fram med dammsugaren för det allra sista. "Poff poff" och ingen fungerande dammsugare längre medan sågdammet virvlar i solstrimmorna. Fram med skruvmejsel och andra doningar; pilla pilla skruva skruva. En timmes kraftansträngning i försök att komma in i den plastomslutna maskinen - men nej - här skulle inte lagas och inte dammsugas alls.
Trött och arg vevar jag runt med hink och skurmopp... fasikens jädrans förbenade skit helt enkelt, ilsken som självaste Gunvald Larsson går solen i moln och rummet mörknar, ingen lampa lyser; tända släcka tända släcka...
ahhh har det gått en propp? jajamänsan.

fortsättning följer..
5(100)

tisdag 4 mars 2014

Skriva om vävstolsdelar - va falls?

Med #blogg100-utmaningen valde jag medvetet att utmana mig själv. Jag ville skriva ett inlägg per dag som skulle handla om vävning på något sätt. Nu på fjärde dagen har det varit fullständig idétorka. Att skriva om vävning, mitt handfasta och tekniska hantverk, visade sig vara svårare än jag trodde när det inte längre handlar om att blogga om en idé, ett pågående vävprojekt eller en färdig produkt.
Utmaningen gör i alla fall att jag har börjat tänka mycket på vad jag skulle kunna skriva om och då virvlar det runt lösrykta idéer, svåra att fånga men roliga att försöka skriva om.

Eftersom allt fortfarande ligger nerpackat kan jag uppenbarligen inte skriva om det vanliga, jag väver ju inte just nu och inte heller vill jag gnälla över att det går så långsamt med uppackning av vävmaterial och uppsättning av vävstolen vilket säkert kommer att lysa igenom förr eller senare.

Nu gällde det alltså för mig att börja tänka utanför 'den där boxen' fast det egentligen för mig handlar om att titta i stället för att tänka. Mitt tänkande består nämligen alltid av bilder.
Vad som visade sig i huvudet tidigt i morse var vävstolen och delarna och frågan  'hur många delar består min vävstol av, jag har aldrig räknat dem?'
Undrar som frågar och jag bestämde mig för att räkna dem:
  • 2 sidostycken eller sidostativ
  • 3 tvärslåar (bakre, främre och övre tvärslå)
  • 6 bommar (1 garnbom eller varpbom, 1 tygbom, 1 sträckbom, 1 bröstbom, 1 knäbom och 1 slagbom)
  • 1 kontramarsch (som i sig innehåller 2 slåar, 10 topplattor och 2 järntenar med vardera 10 små hjul)
  • 10 överskaft
  • 10 underskaft
  • 2 skafthållar
  • 10 kortlattor
  • 10 långlattor
  • 10 trampor
  • 2 kugghjul med spärrhakar
  • 12 träkilar
  • 1 pådragningskäpp
  • 1 framknytningskäpp
  • ca 40 spröt
Summa sumarum blir det 143 delar.
Till detta kommer 100-tals plastsprintar, ca 100 m nylonlina och 1000-tals solv beroende på produktens kvalitet. Om jag har glömt någon del påminn mig gärna!

Nu har det tagit mig hela dagen att skriva ner detta inlägg i datorn fastän jag kan alltihop när jag väl ska sätta upp vävstolen igen. Det intressanta är denna tröga process att skriva ner det som finns i huvudet. Men nu blev det gjort till slut och kanske genererar det mer skrivande vilket jag vill. Helst ett bildligt skrivande då så klart...

------------------------------------------------------------------------------------- 4(100)

måndag 3 mars 2014

vävdimma

energin den 3 mars 2014 tog slut på sängkanten, fortsatte flytta kartonger och möbler.
vävstolen står där den står och vävprojekten sover gott.
tankar virvlar förbi emellanåt och längtan blir blå till blågrå varpfläta och vita papplådor fyllda med utvalda tyger och gamla plagg i passande nyanser.
om minnet håller heter skissen gjord i höstas "dis" och bindningen glesrips.
saknar min utsikt

------------------------------------------------------------------------------------- 3(100)

söndag 2 mars 2014

vävarv

Funderar vidare på bästa farmor Marit och inser att jag bär på väv- och textilarvet som ingen egentligen har berättat för mig särskilt mycket om. När jag tänker och letar i mitt minne så förstår jag att hon gjorde väldigt mycket under sin levnad av textilt arbete, men innanför hemmets väggar. Som tur är så finns kroppsminnen kvar i mig.  De kom till medan jag vistades hos farmor & farfar tillsammans med min knappt 2 år äldre syster under längre perioder när vi var små. Jag är glad att kroppsminnena finns, då finns farmor kärt levande inom mig, fortfarande. Känslan i mig hur det var att röra sig i det stora huset lever kvar i min kropp. 52 år har förvisso gått men i övre hallen fanns en väggfast soffa klädd med ett gulorange tyg, kanske var det munkabälte. Kliade gjorde det att sitta där och det var nog lite Karin Larsson över det hela, eller så är min bild färgad. Jag minns ändå!
Det var alldeles i början av 1960-talet som vi bodde hos farmor och farfar och ibland gick farmor iväg till en vävstuga som det känns som om jag var med henne till. Jag har i alla fall en inre bild av vilken väg vi gick men väl där vet jag ingenting om. Jag vet att hon har vävt tyget till en Karl Johansmöbel som fanns i hennes hem. Idag finns några stolar ur möblemanget hos min dotter och jag kan fortfarande sitta på tyget och minnas och kroka fast min kärlek till det textila - och farmor.

Farmor inte bara vävde, jag undrar hur många lakan, örngott och handdukar hon har broderat monogram på.
Mamma fick massor av sitt linneförråd broderat av farmor långt in på 70-talet. Först var det bröllopslakanen sen rullade det på. Kanske inte heller farmor kunde sitta utan något för händerna för många jular har vi tagit emot sköna yllesockar också.






Vackert blev det i alla fall och frågan är om jag har hjärta att väva mattor av hennes handbroderade lakan. Marits egna kommer jag att behålla som det är för hon har ju samma initialer som jag.

------------------------------------------------------------------------------------- 2(100)