tisdag 3 november 2009

Vill inte vinter...

Nu är jag i full gång med nästa projekt som kommer ur en bild (beskuren) jag hittat på nätet. Får man göra så, det vet jag inte men Fotograf Lund (tror jag) inspirerade mig till den blivande mattan. Hoppas han inte tar illa upp utan blir glad.
Själv blir det ett försiktigt sätt att komma närmre värme och ljus.
Det gror och växer i min vävstol. Där ska jag fundera över hur tiden påverkar mig och fortsätta låta det växa...

onsdag 21 oktober 2009

Vävstolen slår, dunk dunk dunk

Jag väver på i min vävstol och hinner inte så mycket annat innan den 12 november då allt till utställningen Midvinterfest 2009 på Bohusläns museum i Uddevalla ska vara klart... Det börjar bli lite tajt.

tisdag 13 oktober 2009

Nerklippt

Två helt olika blå blev det och ändå blå tuskaft: kypert: definitivt är tuskaften den som når in i mig medan kyperten blir hård och drivande med en dovare färgskala tuskaften lyser på ett tryggt sätt och det tycker jag är skönt.... (Fotografierna är färgmässigt inte helt överensstämmande med min verklighet.)

fredag 2 oktober 2009

Kill your darling!

Det börjar klarna, det jag sysslar med i min vävstol - allt det blåa! Jag väver inte mina favoriter, ej heller andras av mig vävda favoriter.(viktigt påminnelse!)
Envisheten har bitit sig fast i mig; försöker verkligen göra vackra mattor av det vackraste jag vet.
Mitt hav med alla nyanser. Mitt hav som är nytt för mig varje gång jag möter det. Vill att havet ska finnas med mig alltid så som jag vill att vävningen ska finnas med mig. Havet är inte rutigt!
Så är jag då inte i rutorna (dom som är trygga och bekanta) utan ute o far på havet som hela tiden skiftar. Det säger sig själv att havet är svårt att väva.
inne nu på tredje försöket börjar bli otålig att klippa ner två meter kvar.... kommer det att hålla?

lördag 26 september 2009

blå kypert

Tuskaften har varit min trogna vän - nu formas en ny bindning, med hjälp av min fötter, under mina händer: Kypert med sin diagonala linje, spännande. Trasorna lever ett nytt liv som är okänt för mig men dessdå mer intressant. Uppenbart är att bindningen sväljer mer material. Nu gäller det att räkna, rita och tänka så att mina blåa nystan blir mindre och mindre med så lite som möjligt kvar mot slutet av blåa matta nummer 3. Jag funderar på hur lång en matta "ska" vara... om det finns något behov av en speciell längd... ändå vet jag med mig att den blir så lång den vill mattan.

fredag 18 september 2009

Inslag för inslag

Med eget tempo har det blåa vuxit fram. jag har anpassa mig med envishet till ett blått tempo - det är starkt. Jag har varit på havet i den lilla roddbåten när trasorna glittrat till. Inslag vid inslag bildar möte mellan vågtopp och vågdal i den lilla rörelsen som bildas när årtaget ändrar tonerna mellan ljust och mörkt. Ingen skyndsam tid finns i väven endast visarna på arbandsklockan har sin bestämda hastighet... om klocktiden inte existerade skulle jag bli gladare... strax avslutar jag den blåa resa för att direkt därpå starta en ny med iknuten varp i en närmast blålila ton. Så s p ä n n a n d e det är att fundera över nästa matta mitt i mitt inslag för inslag. Jag blir glad och lustfylld och ivrig. Nu lilla fållen återstår som blev kombinationen av trasor och mattvarp. Det blir Midvinterfestutställningen igen har jag bestämt och många timmar i min kära vävstol fram till dess. Härligt

tisdag 8 september 2009

L a d d a d

L a d d a d är nu min VÄVSTOL för nya äventyr i de blåa landskapen. Det blir jämna blåa fält idag av skir ultramarin, kobolt i toner från havet, azur från himlen, blåa blickar och blått från mina inre rum. blått är flått... blått är grått... blått är fått... blått är vått... blått är gått... blått är gott... Det prirrar i kroppen av att komma igång. Den vackraste av dagar önskar jag mig och alla andra.

fredag 28 augusti 2009

Höstens glädjekälla

For med båten över älven en dag, cyklade vidare till Vävstugan. Med 5 kilo vävgarn och färdiga vävnoter i cyckelkorgen var jag utrustad för en heldag vid varpan. Jo det blev verkligen en heldag. Fram och tillbaka mellan varppinne och skäl, monotont, rofullt och meditativt. Åtta (8) flätor; tre (3) i cotolin till grytlappar och fem (5) i bomulls mattvarp till mattor. Det blev fantastiskt många meter varp (30,5)!!! Nu är jag lycklig över att ha dessa i mitt skåp här hemma. Viss är det vackert med varpflätor! Blir som alltid lyrisk när jag ser dem nerflätade..... de är så inbjudande och inspirerade. Det lockar och pockar att börja väva nästa föremål. Idag bestämde jag mig för att nu ska jag börja dra på de två enfärgade (blå och lila) trots att jag är förskräckligt trött efter en intensiv vecka på "Världens Centrum" som bedriver coachprogrammet "Alternativa insatser för långtidssjukskrivna". 8.00 - 12.00 varje dag i fem dagar har gett mig daglig stress och oro som jag verkligen ansträngt mig att stå ut med: vara i nuet om och om igen. Det är därför jag har bestämt mig för att börja dra på; då är jag i nuet.